När jag var några år äldre sprang jag runt hos alla grannar och bad om att få rasta deras hundar. Efter envist tjatande hemma fick jag köpa min första hund 1959, en schäfer med namnet Munksundets Alo. Alo var efter Hejderidarens Pang och Ockels Ijilda. Uppfödd av Tage Andersson i Enköping. Tyvärr så var Alo kryptorchid, vilket medförde att jag på den tiden endast fick tävla utom tävlan.

I Enköpings Brukshundklubb blev jag medlem 1960 där införskaffades mina första dressyrkunskaper. I slutet av 1961 flyttade jag till Munkfors i Värmland. Med anledning av att intresset för att få tävla på officiella bruksprov var mycket stort, så köpte jag en ny valp 1964 vid namn Cesar.

Den här tiken hette Puck och familjen som ägde henne stod inför ett beslut om att avliva henne. Till min stora förvåning fick jag höra att de ansåg Puck vara en dålig hund eftersom hon inte kunde försörja sig själv när de åkte bort i flera dagar eller veckor. De hade alltså släppt henne fritt som en del gör med katter när de åker bort. Tiken hade vid några tillfällen skrämt och bitit några sommarstugeägare. Efter det att jag besökt familjen och kollat in tiken lite närmare så tackade jag ja till att få henne.

Tiken saknade miljöträning och social kontakt med människor, den första tiden fick jag träna henne med munkorg på banker, postkontor m.m. Träningen i klubben förändrade tiken snabbt, hon visade stor förighet och arbetslust. Puck hade dessutom en bra exteriör, vilket väckte mitt intresse att åka på utställning. Vi flyttade till Köping 1968 och blev där aktiva i Köpings Brukshundklubb. Puck ställdes på några utställningar och erhöll varje gång CK med HP, bästa placering var 2:a Skl med CK,HP. Hon tävlades upp till segrarklass rapport och i högre spår. Träning och tävling skedde samtidigt med att jag tränade och tävlade med kullbrodern i seger skydds och spår.

UPPFÖDNING 1968

Eftersom jag blivit intresserad att få en kull valpar med Puck som mor, började jag leta hanhund. Intresset föll på Lierbergs B-kull, som jag blivit imponerad av genom Bernd och Bodo v. Lierberg. Närmast för mig var en av bröderna som stod i Danmark, Bandit v. Lierberg. Jag reste dit och parade med Bandit. Det har ju visat sig efteråt att Lierbergs B-kull blev Världens genom tiderna bästa kull som nedärvare av framför allt en utmärkt god bruksduglighet.

Även för mig blev det en lyckad kombination, trots att jag bara fick en tikvalp vid namn Azora. En av hanarna i kullen såldes till Rene Rosén som numera är uppfödare i Tyskland med kennelnamnet von der Wienerau. Att Puck blev KENNEL PUCKINGS är väl inte svårt att förstå.

Azora blev Bruksprovschampion och även SM 3:a 1973
Azora fick två kullar med mycket goda brukshundar, en av de är Sveriges genom tiderna bästa skyddshund: Puckings Ilo. Han blev flerfaldig Svensk Mästare samt Nordisk Mästare i skydds.

Dottern Elfie som jag också tävlade med själv blev bruksprovschampion i rapport. Efter Elfie hade jag en dotter vid namn Onja som blev bruksprovschampion i spår och rapport. Onja blev mor till avkommor som använts vidare i avel och som nu är framme vid 10:e generationen efter Puck. Under 70 och 80-talet var uppfödningen inte större än att de tikar som användes i avel var i huvudsak de tikar som jag själv tävlade med. Av de c:a 55 hundar som hittills blivit bruksprovschampion, så härstammar 25 st. hundar från stamtiken Puck.

Sommaren 1976 köpte Jan-Erik Tärnlund, Kennel Edsels, Sivert Strandberg, Kennel Ferradalen och jag tiken Petra vom Roten-Kreuz-Weg tillsammans.

Efter Petra fick vi vardera en kull. För Kennel Puckings ledde detta till att vi fick vår första Svenska Utställningschampion genom Puckings Klodo aus Kerkrade. Med fortsatt avel på en dotter till Petra har vi nu kommit fram till 10:e generationen.
År 1987 fick jag Hamiltonplaketten vilket jag gladdes mycket över, det är ju lite av ett uppfödarnas Nobelpris.

Ytterligare en tik som blivit betydelsefull för fortsatt avel är Resi vom Nesselbach som vi köpte 1990, efter Resi har vi nu avkommor i 5:e generationen.

Vår målsättning och förhoppning är att vi skall bli ännu bättre på att föda upp hundar med goda bruksanlag.

FUNKTIONÄR

Mitt hundintresse har också varit stimulerat med olika funktionärsuppdrag. Skyddshundsfigurant 1971, och jag fick glädjas åt att gå figurant på SM i Västerås 1973.
Bruksprovsdomare 1:a klass blev jag 1973. Domaruppdragen har varit och är fortfarande en intressant uppgift för mig. Höjdpunkten som domare tyckte jag var när jag fick döma spårhundsgruppen på SM i Piteå 1980.

Korningsdomare (kallas numera för Mentaltestdomare) blev jag 1974. Hundens inre egenskaper är för mig intressant. I föreningslivet var jag mycket aktiv, under 70 och 80-talet som som bl.a ordförande och initiativtagare till Västmanlands Schäferdistrikt i slutet av 70-talet. Även som ordförande i Köpings Brukshundklubb har jag varit verksam i många år. men det gäller ju hela tiden att prioritera för att få tiden att räcka till med både hobby familj samt det ordinarie arbetet.

Utöver medlemskap i Brukshundklubben, Kennelklubben, Svensk Scäferhundklubb, så är jag också medlem i SV, Tyska Schäferklubben sedan 1971. Som uppfödare är det viktigt att hela tiden ha kontroll på vad som händer i schäferns moderland, Tyskland.

Har du orkat läsa allt det här så vill jag avsluta med att tacka för ditt intresse. Skriv gärna några rader i gästboken.

Med brukssportslig hälsning

Alf Memner